En komponentgrupp består av flera olika cykelkomponenter såsom växelkomponenter, bakväxel, framväxel, växelreglage, kassetter, bakdrev, frikrans m.m. Kompletta komponentgrupper är något vanligare på racercyklar, medan mountainbikecyklister kan ha en blandad kompott av komponenter från olika grupper, i vissa fall till och med från olika varumärken. Allt handlar om att få cykeln att uppfylla de krav som ställs på den utifrån dess avsedda användningsområde och det till ett prisläge som passar plånboken.
Du behöver naturligtvis inte välja de absolut finaste komponenterna om de spräcker din budget, men ryms de inom budgeten kan lite dyrare komponenter göra stor skillnad vad gäller vikt och prestanda..
Här tittar vi närmare på några av de cykelkomponenter som ingår i en komponentgrupp.
Vevparti
Till mountainbikes finns det tre olika typer av främre vevpartier. Generellt sett använder man sig av ett vevparti som lämpar sig väl för cykelns tilltänkta användningsområde, har ett pris som ryms inom budgeten och är kompatibel med hjulstorleken. Cyklar med större hjul såsom 29-tummare har ofta lägre växlar för att kompensera för detta. De tre typer av främre vevpartier som finns är: det trippla vevpartiet, det dubbla vevpartiet och det enkla vevpartiet.
Det trippla vevpartiet är den klassiska utformningen. Den består av tre främre ringar, där den största och yttersta ringen ofta har 42 eller 44 tänder. Den mellersta ringen har vanligtvis 32 eller 34 tänder, medan den minsta och innersta ringen ofta har 22 eller 24 tänder. Denna typ av vevparti ger det största antalet växlar, men ger också ett stort överlapp vad gäller utväxlingsförhållanden. Trippla vevpartier är sällsynta på finare mountainbikes och börjar även försvinna från instegsmodellerna.
Den andra och vanligare typen av vevparti på dagens mountainbikes är det dubbla. Det har som namnet antyder två ringar, varav den mindre inre ringen har mellan 24 och 28 tänder och det yttre större kugghjulet oftast har mellan 36 och 42 tänder. Den yttre ringen ger en växling som lämpar sig väl för snabbare cykling. Ett dubbelt vevparti är lättare än ett trippelt och ger dessutom kedjan en bättre vinkel för att kunna använda alla växlar. Ett dubbelt vevparti innebär ett mindre överlapp än ett trippelt sådant.
På senare år har det blivit populärt med enkla vevpartier som har en enda kedjering. Genom att man här har tagit bort den främre växelföraren och det motsvarande växelreglaget, är denna variant såväl lättare som mindre komplex än dubbla och trippla vevpartier. Denna lösning är särskilt populär på mountainbikes som används för downhill, där man inte behöver ett stort växelomfång och det är desto viktigare att kedjan inte hoppar. Vevpartier med en enskild kedjering börjar bli normen på mountainbikes i såväl det övre prissegmentet som det mellersta.
Vevlager
Ett vevparti behöver ett vevlager att snurra på. Dessa lager finns tillgängliga i flera olika varianter.
Kassetter
Kassetter förekommer liksom de flesta andra cykelkomponenter i olika varianter. Det finns ett brett urval av storlekar och hastigheter, och precis som vevpartiet väljer man ofta kassett utifrån cykelns tilltänkta syfte och sin budget.
Kassetter till mountainbikes finns med 7 eller 12 växlar, och är ofta uppkallade utifrån det minsta och det största kugghjulet för att specificera dess totala omfång. Två exempel på detta är 11-32 och 10-50t.
Förutom cyklar som används till downhill, vilka generellt sett har väldigt smala kassetter, har de flesta mountainbikes en kassett med ett större omfång av växlar för att underlätta vid cykling i uppförsbacke. De vanligaste omfången på cyklar med dubbla eller trippla vevpartier ligger i spannet mellan 11 tänder och 32 till 36 tänder. Drivlinor med en enskild kedjering har ett betydligt högre spann, till exempel 10-50t eller 11-46t.