För 35 år sedan fanns inga drivkedjor på mountainbikes. Först 1982 lanserade Shimano sin sexväxlade komponentgrupp XT, och inte ens denna förstklassiga utrustning hade de grundläggande saker vi idag tar för givet såsom indexerad växling.
Just växlarna är ett område där utvecklingen har skett snabbt under årens lopp. I grund och botten är dagen växlar lika gårdagens, men tillverkarna fortsätter att pumpa ut nya tekniker och släppa nya cykelkomponenter med en rad olika konfigurationsmöjligheter. Växlingen på en modern mountainbike är därför ljusår bättre än dess förfäders. Växlingen skiljer sig också åt mellan olika typer av cyklar, inte minst mellan mountainbikes och racercyklar.
Växlarna på en mountainbike skiljer sig åt från växlarna på en racercykel på flera olika sätt:
- Racercyklar har generellt sett högre växlar än mountainbikes.
- En racercykel har större kedjeringar på vevpartiet.
- Kassetten är ofta mindre på en racercykel.
- De främre växelförarna är anpassade efter antalet kedjeringarna (vilka vanligtvis är två på racercyklar och det är mindre vanligt med tre, medan tre är desto vanligare på mountainbikes).
Växlarnas funktion
Varför behöver man då växlar överhuvudtaget, och särskilt så många? De enkla svaret på den frågan är att alla cyklister faktiskt inte behöver växlar. Ända sedan cykeln uppfanns har folk cyklat på enväxlade cyklar och fortsätter av olika anledningar att göra det. Det handlar bland annat om den mekaniska enkelheten, den låga vikten och att lättare terräng inte kräver särskilt många kuggar. Med hjälp av växlar kan vi dock få ut mesta möjliga av den kraft våra muskler genererar, vilket gör att vi kan cykla i svårare terränger och i större utsträckning variera hastigheten.
Med åren har växelsystemen utvecklats och de återspeglar det sätt vi cyklar på samt förändringar på marknaden vad gäller utbudet av cykeltyper. Den största utvecklingen av drivkedjan skedde 1999 i samband med Shimanos lansering av sin 10-växlade Mega Nine-utrustning. Växelförare har cyklarna haft ända sedan slutet av 1890-talet, men det var först på 1930-talet som de fick sin nuvarande form. Den bakre växelföraren fick sin nuvarande design 1964, även om den naturligtvis har justerats en del sedan dess.
Genom att skapa sig en grundläggande förståelse för hur växlingen fungerar samt för- och nackdelar med olika uppsättningar cykelkomponenter, kan även en amatörcyklist fatta välgrundade beslut kring vilka komponentgrupper som passar dem bäst. Det gäller oavsett om man väljer ett system med 10 växlar eller ett enväxlat sådant.
Den moderna mountainbikens drivlina
En mountainbike består av många olika cykelkomponenter. Drivlinan inkluderar följande sex komponenter:
- Kassetten. Kassetten består av flera kedjehjul som tillsammans utgör halva växelsystemet. Den fästs på hjulets frihjulsnav och hålls på plats av en ring.
- Kedjesetet. Kedjesetet utgör den andra halvan av växelsystemet. Det består vanligtvis av mellan en och tre kedjeringar som sammanfogas med kedjearmen.
- Bakre växelföraren. Den bakre växelföraren flyttar kedjan upp och ner på kassetten och ser till att kedjan är spänd.
- Främre växelföraren. Den främre växelföraren hanterar växlingen och håller kedjan på plats.
- Växelreglage. Växelreglagen styr växelförarna med hjälp av en kabel. Antalet växlar måste stämma överens med antalet kedjehjul på kassetten.
- Kedjan. Kedjan fästs i kassettens kuggar och hjälper till att föra cykeln framåt. Det är viktigt att kedjan har rätt längd. Den ska fästas runt det största kugghjulet och det största kedjehjulet.
När du väljer cykelkomponenter till din cykel, oavsett om cykeln i fråga är en mountainbike eller en racercykel, är det viktigt att du är uppmärksam på detaljerna. De olika komponenternas specifikationer avslöjar vilka komponenter som passar din ram och vilka delar som fungerar med varandra. Såväl passformen som kompabiliteten är detaljer som avgör huruvida en komponent är rätt för din cykel eller inte. Enklast är att köpa en komplett komponentgrupp som passar din ram.